måndag, april 12, 2010

Har man kommit...

... ett steg längre, om man öppet vågar visa att man sörjer ?

Livet kan förändras snabbare än man tror, och så drastiskt att inget någonsin kommer bli sig likt igen...

Att mista någon, som man älskar av hela sitt hjärta, och har gjort sen den dagen man föddes..
mista sin förebild i livet..

Hur ska man då kunna veta hur man ska gå vidare?

Sedan att leva med tanken..
att veta att man måste gå igenom denna oerhörda smärta
...en gång till..
- att man, som någons barn, vare sig man är nyfödd, 20, 30 eller 60 år gammal ..
måste mista sina föräldrar någon gång...


Vet inte om mitt lilla bultande hjärta klarar en sorg till... någonsin..


Tiden går ändå, och vi med den..


Sex månader..


Du lever i mig, - i mina tankar och mitt hjärta Pappa!